Så här ser en sliten hjälte ut efter 9 mil specialsträckor, i Europas hårdaste Volvo Original rally. En av mitt livs störta idrottsliga utmaningar slutade i total utmattning och en stor önskan om att få göra det igen. 350 mil tur och retur, bara det är en utmaning. På detta ska läggas 24 mil notskrivning, och navigering bland tyska vägskyltar på fredagen.
Sen skulle det köras, första stäckan i mörker på fredagskvällen. Det hör ju till saken att varken jag eller min kartläsare någonsin tävlat i mörker. Sen kom den stora dagen, med 7 mil ss på en dag.
Sträckorna gick i en takt som man inte är van vid i Sverige det vill säga, med väldigt hög medelhastighet, snabbare än jag någonsin åkt i skogen. Den största ahaupplevelsen fick vi när vi åkte av på ss 4, på grund av att bilen reste sig på enderredet vi en inbromsning, spåren var för djupa. Men den störtsta upplevelsen var nog sista sträckan som kantades av femton till tjugotusen människor, med ett platåhopp och en vattenpassage. Det blev en hedrande tolfteplats i klassen, och en total fyrtiosjundeplats av sextiosju startande.
Så här ser en sliten hjälte ut efter 9 mil specialsträckor, i Europas hårdaste Volvo Original rally. En av mitt livs störta idrottsliga utmaningar slutade i total utmattning och en stor önskan om att få göra det igen. 350 mil tur och retur, bara det är en utmaning. På detta ska läggas 24 mil notskrivning, och navigering bland tyska vägskyltar på fredagen.
Här har vi donatorbilen till nybygget, min älskade silverpil. Vi har presterat många bra resultat sedan vår första träff på Kinnekulle motorstadion. Det var när jag tog min licens 2004. Vi har vunnit Volvo Original schampionship för c-förare 2005, blivit trea på vårträffen på Mantorp Park 2005. Vi har även lekt lite på isen i Riksmästerskapet på isbana 2004. Med en femteplats som bästa resultat.