Sen skulle det köras, första stäckan i mörker på fredagskvällen. Det hör ju till saken att varken jag eller min kartläsare någonsin tävlat i mörker. Sen kom den stora dagen, med 7 mil ss på en dag.
Sträckorna gick i en takt som man inte är van vid i Sverige det vill säga, med väldigt hög medelhastighet, snabbare än jag någonsin åkt i skogen. Den största ahaupplevelsen fick vi när vi åkte av på ss 4, på grund av att bilen reste sig på enderredet vi en inbromsning, spåren var för djupa. Men den störtsta upplevelsen var nog sista sträckan som kantades av femton till tjugotusen människor, med ett platåhopp och en vattenpassage. Det blev en hedrande tolfteplats i klassen, och en total fyrtiosjundeplats av sextiosju startande.
1 kommentar:
Vad fin din sida är! Kul med två bloggare i familjen! :)
Skicka en kommentar